Vet vi bättre idag?

Det går att skoja om många av de uppfattningar som man förr hade om människokroppen, och de behandlingar som föreskrevs för att komma till rätta med olika åkommor. Men man ska komma ihåg att människokroppen är oerhört komplex, och att vi än idag vet väldigt lite om den. Detta bevisas av några av de mörkare kapitlen i 1900-talets medicinhistoria.

Lobotomi

Nobelpriset i medicin tilldelades 1949 den portugisiske läkaren Antonio Egas Moniz, mannen som utvecklat lobotomin. Detta var en metod för att behandla ångest, schizofreni och svåra smärttillstånd genom att skära av nerver som löpte från pannloben till de delar av hjärnan som är centrum för känslolivet. Den första lobotomin utfördes på 1930-talet, och metoden blev mycket spridd efter andra världskriget.

Metoden var redan från början kontroversiell, och allt eftersom tiden gick växte kritiken. Många som genomgått ingreppet blev apatiska, andra fick så allvarliga hjärnskador att de dog. Ofta genomfördes lobotomier utan att patientens anhöriga gav sitt godkännande, vilket stred mot reglerna redan då. I Sverige lobotomerades ungefär 4500 personer under perioden 1947-66. I Danmark fortsatte man dock att lobotomera personer med psykiska funktionsnedsättningar fram till 1983.

Rasbiologiska institutet

Charles Darwins epokgörande verk Om arternas uppkomst publicerades på engelska 24 november 1859. Under de första decennierna efter dess publikation var det många som missförstod Darwins tankar. Det gällde inte minst när hans idéer, som rörde såväl djur som växter, applicerades på människorna och deras samhällen.

1909 bildades Svenska samfundet för rashygien. Sällskapet drev frågan att personer med ”fel” egenskaper hotade att få fler barn än de med ”rätt” egenskaper. Därigenom skulle det svenska folket, och samhället, degenerera. 1918 skrev zoologen Nils von Hofsten, sedermera ledamot av styrelsen för Statens institut för rasbiologi, följande i Svenska dagbladet:

Rasbiologien har till uppgift att tillämpa ärftlighetsforskningens resultat på människan och samhället. Vi veta med fullkomlig visshet att människan är underkastad samma orubbliga ärftlighetslagar som alla andra levande varelser. Kroppsliga och andliga egenskaper av alla slag, goda och dåliga anlag, ärftliga sjukdomar och defekter gå i arv från släktled till släktled och följa därvid samma lagar som gälla för växter och djur.

Statens institut för rasbiologi grundades 1921 i Uppsala. 1928 gav man ut boken svensk raskunskap, som byggde på rasbiologiska undersökningar av 100 000 svenskar. Institutet stängdes 1958.